______________________________________________
det viktigaste i livet är att man vågar.
men det ni också ska veta, kära läsare, är att i slutändan har man bara sig själv och ingen annan.
detta ska dock inte få dig att inte våga, för det är värt det. oj vad det är värt det. även om det inte alla gånger känns så.
insikten.
när insikten kommer till än och uppenbarar sig så tydligt att man blir tagen på sängen.
att visa sig vara motsatsen än va man alltid trott.
- Då faller man, då faller man hårt.
vågat
jag har inte så många läsare. men jag vågar mig ändå på ett sådant här inlägg.
kan inte ni läsare komma med förslag om ett ämne jag ska skriva om? ett ämne som kanske ni vill ha perspektiv (ett annat än erat, inte ett som är rätt eller fel(finns så många som gillar att misstolka))
ja, upp till er ifall det ska bli ett till inlägg, ni femton som läser!
nytt inlägg
alla uppdateringar av bloggar från de personer som inte har det som yrke, hetsar mig. Nu är det min tur.
Jag har tänkt på det här med att försöka. Är allt ett försök tills du klarar det? Att mitt piano-övande är bara ett enda stort försök, att jag aldrig kommer säga; "nu klarade jag det här." Eller när jag tränar på gymmet (detta måste vara anledning till att jag inte gör det) och går därifrån, värk i hela kroppen, komma hem för att gjort ett gott försök!?!
Isådanafall ska jag bara äta och dricka, då kan jag med gott samvete säga att jag försökte och lyckades. (förutom buffér då.) Te.x skryta med att säga att man klarade av att dricka upp glaset på ett försök. Jag hade varit The man!!
Sorgligt nog är det inte såhär och jag kommer aldrig vara The man....
nytt inlägg
Efter att skådat allt för många kort på diverse vänner, och slutligen mina egna på facebook, kan jag nu konstatera att jag ligger i lä i att ha en "posén-som-gör-att-jag-garanterat-ser-söt/bra-ut-min". Jag har en talang för att se ut som att jag arbetar med motsatsen.
Detta tar dock inte lika hårt på mig, som det skulle kunna göra, då mestadels av bilder jag kollat varit på tjejer.
Vilket leder till mitt andra konstaterande; vi killar ligger i lä i hur vackra och unik skönhet varje tjej har.
Helt enkelt onödigt att ens försöka mig på denna min som garanterar mig vinst.
nytt inlägg
man mår aldrig dåligt om man tänker efter. om man verkligen tänker efter. finns alltid lycka i grunden, innerst inne.
låt inte det ytliga sluka dig. aldrig. Precis som personlighet och utsida.
ibland är man bara lite svagare än vanligt.
utan människor
Detta kan verka lite förvirrande. Men detta inlägg utesluter inte det jag skrev i det förra inlägg, utan snarare ett tillägg.
Jag åker nu upp till kaggeholmsfolkhögskola för att vara där, verkligen bara vara. Jag kommer vara ensam ett par dagar, helt själv. När jag pratar om att vara själv, menar jag verkligen själv. Det är nämligen så att ingen är på kaggeholm och kaggeholm ligger ingenstans nära någonting.
Denna tid jag kommer spendera där själv är någonting jag tar vara på. Det är tystnad på ett annat sätt än om det vore tyst på natten och folket bara sover. Detta är tystnad som inte försvinner, även om jag sätter på högmusik, skriker, slår på pianot. Jag är omringad av tystnad. Och inte tystnad omringad av ljud.
Detta är väldigt speciellt, iaf för mig, då jag under 20 år har hört min röst konstant är man ganska trött på den. Men nu är det bara jag, jag och tystnaden.
Detta är ju något som gör att jag blir tvingad att tänka, tvingad att bli ett med själva tystnaden, att acceptera den och låta mig vara del av den på ett njutbart sätt. Jag tror jag själv annars är rädd för den, så mycket som jag pratar. Precis samma med tankarna, jag får låta dom att flöda och komma överfund med vad dom vill.
Dessa tankar som går kring mitt huvud då är bla. tankar som vad vill jag vara?
Jag försöker då använda mina basplagg, grundegenskaper, mina grundförutsättningar. Vad kan jag egentligen göra med dom? Vissa saker har jag fått genetiskt, vissa saker är jag sämre på. Och istället för att se vissa grejer av mig som negativt och sämre är det ju saker som jag ska se på och förbättra eller helt enkelt acceptera. Det är ju inte endast de sidor där jag är sämre jag klagar på, utan ibland de saker jag är bra på med(himla jantelagen). Jag försöker då med allt det jag upplevt, med alla de intryck jag fått av andra människor, som dom ger mig efter att fått ett intryck av mig(!?) få insikt om vad jag är.
Jag personligen tycker det är viktigt med självdistans. Den får mig att vara en mindre egoistisk person i sammanhang. Att veta att jag kanske är dålig på att vara tyst gör ju att jag helt enkelt accepterar att jag är en pratsam person. Det gör ju att jag kan ta vad folk säger till mig lättare för jag har ett förstående om varför jag blir tillsagd att vara tyst. En sak att folk inte klarar av att bli tillsagda utan att gå under kan jag bli _VÄLDIGT_ trött på, försvarar sig med diverse ursäkter. Att också jag kan se humorn i att jag är sämst på att förklara och att jag lyckas bli irriterad på människorna som inte förstår, att sen inse att det är jag som är idioten, inte alla andra, underlättar faktiskt väldigt mycket.
Att sedan veta att jag är bra på något är också väldigt nyttigt, för då kunna vara ödmjuk i det, och att inte se det som en tävling(detta är något jag arbetar på,ja), att bevisa att jag är bäst på det.
Jag tror att man måste ha denna insikten om sig själv för att verkligen kunna verkligen kunna nytja vad mitt förra inlägg handlade om. För annars blir man bara förvirrad av vad folk säger till en, för du har svårt att applicera någonting någon säger till dig.
Gör klart för dig själv vad du är, men strunta inte i vad folk säger för det, var inte rädd för att se dina brister. Lär dig bara ta till dig saker på rätt sätt. För dina brister kommer fortfarande vara där, vare sig du väljer att se dom eller inte. Bara att du kan förbättra dom om du vet att dom finns där.
Du är fortfarande du (tack och lov), lär dig acceptera det bara.
hej mina sex läsare
jag tar mig frihet att skriva ett inlägg, det är ju ändå min blogg, trottsallt.
För varje dag som går här på kaggeholms-folkhögskola kan jag konstatera mer och mer, vad det är som gör att jag får möjlighet att utvecklas som person.
Varje person som jag möter och skapar kontakt med, utvecklar mig. Det ger mig ibland insikt, perspektiv och förståelse. På ett eller annat sätt påverkar det mig, ibland mer och ibland mindre. Detta är ju något som jag utvecklar mer för varje dag, för kontakten blir ju allt djupare, och kärleken till människorna större. Det är hur dom handlar, som formar mig. Det är vad mina medmänniskor är, vad som gör mig till mig. Vad ska jag med mig själv till utan andra? Vad skulle jag fylla för funktion då?, ingen. Om jag vore en bit kött, hade jag inte varit speciellt intressant, utan det är kryddorna, den goda såsen och tillbehören som avgör vad jag är. I samma liknelse som för mycket krydda och en äcklig sås, samt fel tillbehör kan total-förstöra köttet.
Jag är så tacksam för att jag har människor runt om kring mig, som ger mig en anledning till att tänka. Tänka på det goda i livet, och vad det är som just gör att livet är gott.
Även dom dagar där jag inte mår bra kommer, så vill jag ändå skapa mig det perspektivet att det är något bra. För det är när den insikten finns, som en liten (men viktig) förståelse för livet tar plats. Förståelse istället för undergång och isolering. Människor tror ofta att livet bara drabbar dom själva. Men detta är ju något omöjligt, då personen som sitter brevid dig också har folk kring sig som påverkar dem. Och jag kan garantera att om det är en negativ känsla som påverkar dig, så måste det finnas en motsats, hur ska du annars veta att den är just negativ?, du måste ju ha något att relatera till. Dessa erfarenheter och ingrodda upplevelsers punkter, trycks på olika tillfällen och påverkar din sinnestämmning. Så lär dig var du ska lägga mest fokus på.
Oftast när man sitter i sin ensamhet och tänker, har bara sig själv och sina tankar att relatera till, är det ju oftast det som gör än deppig. Då tankarna i ens huvud skapas helt av dig själv, och den negativa känslan blir ofta starkare än den goda, det negativa bearbetas och bekräftas av andra negativa tankar, och de goda tankarna spolas lätt bort. Jag själv vet att jag blir oftast lyckligare när man kommer till andra människor(ett plus om det är dina vänner), för dom ger dig starka och nya intryck. Se inte dom stunder du mår bra, att fly bort från det dåliga, utan att komma tillbaks till det goda.
Jag citerar min (fruktanvärt visa) far då han föreläste i sina yngre dagar. Temat var god hälsa. Min far säger det som jag skriver om här, verkligen handlar om. Han tar personens hand mitt emot sig, tar ett riktigt handslag och säger; "Det här mina vänner, det här. Det är hälsa."
Jag måste faktiskt säga att man inte kan vara mer korrekt. Andra människor är min hälsa, det handlar bara om hur DU tar vara på den. Hur du fångar stunderna och använder dom.
Givetvis menar jag inte att folk som mår dåligt inte har kontroll. Man måste ju må dåligt för att kunna må bra. Jag vill bara uppmana med detta att uppskatta livet, att uppskatta dom stunder du delar med vänner, människor du tycker om, människor du INTE tycker om, när du träffar nya människor. Dom stunder du inte är själv helt enkelt. Att försöka förstå varför du mår dåligt och dess innebörd och inte förloras i känslan bara, att inte lura dig själv vilse.
Begrunda dessa livsberikande händelser, inte bara när du är ensam, utan också när du är med människor. Tänk och fundera på det och uppskatta det. Försök hitta insikten om dig själv. Låt andra människor vara det verktyg som får dig till att förstå vem du är. Du är hantverkaren, en lärling hela livet. Därför kommer du aldrig vara fulländad, utan bara påväg. Ge inte upp bara.
hej mina arton läsare
när jag letar efter kontaktutag, så letar jag alltid under bord/soffor/stolar. Idag slog det mig, att ibland dessa står dom på de mest otippade ställen, och ändå kollar jag under. Dvs fristående, eller mot en stenvägg. Jag kan ibland leta mig irriterad efter den, även om jag vet att den inte existerar.
Bord, soffor och stolar is the DEVIL.
känslan
idag hade jag känslan att jag mest var ivägen för folk, att jag var personen folk suckar åt när man kommer och sätter sig vid matbordet i bamba. Känslan av att varje ord jag sa bara studsade av människan, och det enda som stannade kvar, resulterade till en trött suck riktat mot mig.
När väl detta sker, så vill jag inte ta det personligt, utan jag försöker mer komma överfund med vad för känsla i mig som gör att jag känner såhär. Det är mer eller mindre omöjligt att förklara, precis som kärlek. Men det är som att varje ord jag säger, kommer från min mun utan tyngd och mening (utan mening sker i snitt ca en miljon gånger om dagen, men nu drabbas jag), och genom att försöka återupprätta det trötta jag precis sagt, så pratar jag mer för att hoppas att någon gång kommer jag förbi denna vägg av trötthet. Detta hjälper givetvis inte och det jag egentligen borde göra är att vara tyst och vänta in sömnen.
Denna känslan är så konstig, för den händer bara. Och vad är det som gör den? Det kanske är såpass att folk är trötta på mig, vilket inte förvånar mig, då jag gick med tävlingen; "den som snackar mest vinner" när jag föddes.
Sen finns möjligheten att det inte är så, och det är där jag är förvirrad. Att vara uppfylld med en övertygelse så stark att den skapar illussionen att jag är jobbig, att varje ord jag säger helt plötsligt tappar tyngd. När jag säger tyngd, så är det så jag känner när jag säger någonting, varje ord har en vikt i munnen, vissa har mindre och vissa har mer. Ju tyngre ordet väger, ju mer vet jag att jag sagt något bra och vettigt.
underlig känsla och omöjlig att förklara. Speciellt nu när jag sitter på sängkanten och försöker återminnas hur exakt det var jag kände. Det är lite som när man drömmer ni vet, man vet vad man drömt fast du kan inte säga det, helt totalt omöjligt. (vilket kan vara det vidrigaste som finns)
jag går lägger mig och låter känslan stanna kvar i sängen imorgon, när jag går till frukosten.
hej mina två läsare
jag brukar gilla när bilarna åker förbi, och en färsk vind kommer blåsandes lite efter lixom. jag vill dock säga att det inte uppskattas lika mycket nu när det är -312 och vinden är isbitar som är där för att döda all din synliga hud.
makt
något vi alla på ett eller annat sätt vill ha, makt. Vare sig det är över oss själva, eller över något/någon annan. Man undviker också helst att någon annan ska ha makt över dig. Ta förexempel att du fyllt 18, nu lossar äntligen dina bojor som dina föräldrar så hårt har haft kring dig, och du kan nu göra vad du vill.(utifrån ditt eget omdöme) Ni förstår hur jag tänker, även om säkert din uppväxt inte alls var så.
I våran värld idag kretsar allting runt makt, samhällsmässigt i vilket fall. Pengar, politik, elektronik!, ja ni förstår. Allt detta ser jag oviktigt (möjligen elektronik - pcvsmac). Men den makt jag anser vara värst, är den som finns i ett förhållande, mellan dig och din älskade. Makt som kan vara så brutal om man missbrukar den. Den makt som påverkar dig själv eller någon annan mer än någonting. Detta ord är väldigt tråkigt att använda i något så fint som ett förhållande, men det kan finnas där och då är det inte rätt.
Du har sådan makt över den andra människan, på samma sätt som den har makt över dig, tragiska är ju bara vem som lyckas använda den först. Hur du utan tanke, kan påverka den andra parten så kraftigt att den kan gå sönder, eller att få personen att vilja gå sönder. När man fått någon man älskar att känna så, vill man bara göra samma sak.
När väl detta sker, det är då maktspelet kommer in, vare sig du vill eller inte. För din handling gör ju att någon hamnar i något sorts överläge, respektive underläge. Detta får inte existera, för det är det här som tar bort den egentliga innebörden av vad kärlek är. Den ska ju vara vilkorslös och egentligen bara vara, lixom existera på ett sätt som bara personerna i fråga vet hur, om ens det.
Makt är inte något jag gillar uppleva, för jag kan inte hantera det. det slår sig inte förrän slaget verkligen kommer heller. jag vill vara utan det, totalt. Jag vill vara maktlös helt enkelt.
huvudkudde
min huvudkudde ger mig huvudvärk, det är min teori iallafall. antingen det eller så är det mina få timmar sömn jag tar mig på nätterna. eller så är det helt enkelt bara paradise hotel XL.
hej mina tjugo läsare
jag försöker komma på något vettigt att skriva. men onödigt att pressa fram något, jag är ju ute efter kvalité! Jag skulle vilja se mig som SVT1 eller SVT2. Där ibland det program som går är riktigt tråkiga. Men när det väl händer, så händer det, och ett grymt program helt utan reklam infaller!
jag hoppas bara att något av det jag skrivit varit ett sådant program. om inte, så kommer det.
gott nytt år.
Imorse påväg hem från kvällens bravader, så hamnade jag med en skön busschaufför som gjorde min morgon mycket lättare för mig att genomgå. Varje gång den fina kvinnorösten som berättar vilken hållplats som komma skall, upprepade han det. Detta fick mig att tänka på ett helt fantastiskt underbart klipp på youtube. (God bless youtube)
Mina damer och herrar, jag ger er; Snickeriet - Bröllopet.
http://www.youtube.com/watch?v=HiPDkfH9ubQ
