ensecondhand

vad heter motsatsen till särskrivning? vad det än heter så gör det lite krydda på vardagen.

Jag sitter och lyssnar på diverse jullåtar som ska spelas till helgen. Jag vet inte, kanske bara jag, men jag kan inte riktigt njuta av jullåtar, för det är alltid någon sångare/sångerska som gör det osant sliskigt. Då menar jag verkligen osant, alltså osant i den mening att jag verkligen inte förstår hur dom lyckas, det är något som inte går att förklara utan bara finns.

Satt senare och spelade igenom dessa jullåtar och jag(vi) lyckades få några lite sliskigare, än från dess ursprung. det var oförklarligt hur det hände, det bara hände. det är väl bara att acceptera, det är sådan musiken till julen är. självfallet utan några som helst undantag.

Ett annat fenomen som jag kom och tänka på (med lite hjälp, http://corn.blogg.se), just musiker/skådespelar hypen. Det har aldrig slagit mig, och jag tror att jag missat något. Jag kan hålla med om att Beyonce är något speciellt, men inte så att hon lixom fångar mig. Jag känner mig lurad, jag kollar ändå på mycket film. Jag tror jag helt enkelt måste börja kolla ännu mer på film, eller lyssna mer på musik(sen då googla artisten). För detta är ju något som tydligen många genomgått/genomgår. Och vem vill inte bli förälskad? (faktorn att människan existerar i en oåtkomligvärld utesluts ju givetvis.)