känslan
Jag tycker aldrig att du är ivägen.
det gör inte jag heller. men ibland blir jag sjukt irri på dig. å de vet du...
Tror nog jag vet vilken dag detta var, och jag var nog medskyldig till din konstiga känsla. Förlåt! Som du vet hade jag m.e.n.s.
haha, detta var absolut inte menat så. vissa dagar är bara så. att en känsla kan övertyga dig. denna känsla blev förklarad då det var den som just då var övertygad.
inlägg jag skriver är aldrig menat för bekräftelse. utan snarare något jag funderar över. precis som inlägget med makt.
isaac då! kom ner till jkpg o prata lite tycker jag! :)
detta var ju inte ett inlägg sökande efter sympati.....
nänä, men iallafall! det var längesen!
Du känner inte mig, men jag gled in här och läste inlägget. Precis så som jag tror du menar känner jag också ibland. Ofta faktiskt. Som att man liksom inte riktigt lyckas. Vad man säger låter bra i mitt huvud men verkar inte klaffa med de jag är med just då. Oerhört frustrerande. Så tänker man som du säger att man ska ordna upp det, men så blir det bara värre och man undrar efteråt varför man inte bara var tyst.
Bra förklarat du! Känslan är nog universell. Även om den inte verkar komma till riktigt alla..