känslan

idag hade jag känslan att jag mest var ivägen för folk, att jag var personen folk suckar åt när man kommer och sätter sig vid matbordet i bamba. Känslan av att varje ord jag sa bara studsade av människan, och det enda som stannade kvar, resulterade till en trött suck riktat mot mig.

När väl detta sker, så vill jag inte ta det personligt, utan jag försöker mer komma överfund med vad för känsla i mig som gör att jag känner såhär. Det är mer eller mindre omöjligt att förklara, precis som kärlek. Men det är som att varje ord jag säger, kommer från min mun utan tyngd och mening (utan mening sker i snitt ca en miljon gånger om dagen, men nu drabbas jag), och genom att försöka återupprätta det trötta jag precis sagt, så pratar jag mer för att hoppas att någon gång kommer jag förbi denna vägg av trötthet. Detta hjälper givetvis inte och det jag egentligen borde göra är att vara tyst och vänta in sömnen.

Denna känslan är så konstig, för den händer bara. Och vad är det som gör den? Det kanske är såpass att folk är trötta på mig, vilket inte förvånar mig, då jag gick med tävlingen; "den som snackar mest vinner" när jag föddes.
Sen finns möjligheten att det inte är så, och det är där jag är förvirrad. Att vara uppfylld med en övertygelse så stark att den skapar illussionen att jag är jobbig, att varje ord jag säger helt plötsligt tappar tyngd. När jag säger tyngd, så är det så jag känner när jag säger någonting, varje ord har en vikt i munnen, vissa har mindre och vissa har mer. Ju tyngre ordet väger, ju mer vet jag att jag sagt något bra och vettigt.


underlig känsla och omöjlig att förklara. Speciellt nu när jag sitter på sängkanten och försöker återminnas hur exakt det var jag kände. Det är lite som när man drömmer ni vet, man vet vad man drömt fast du kan inte säga det, helt totalt omöjligt. (vilket kan vara det vidrigaste som finns)


jag går lägger mig och låter känslan stanna kvar i sängen imorgon, när jag går till frukosten.

Kommentarer
Postat av: ea

Jag tycker aldrig att du är ivägen.

2010-01-19 @ 09:47:56
Postat av: Anonym

det gör inte jag heller. men ibland blir jag sjukt irri på dig. å de vet du...

Tror nog jag vet vilken dag detta var, och jag var nog medskyldig till din konstiga känsla. Förlåt! Som du vet hade jag m.e.n.s.

2010-01-19 @ 16:43:28
URL: http://kaglan.blogspot.com
Postat av: isaac

haha, detta var absolut inte menat så. vissa dagar är bara så. att en känsla kan övertyga dig. denna känsla blev förklarad då det var den som just då var övertygad.



inlägg jag skriver är aldrig menat för bekräftelse. utan snarare något jag funderar över. precis som inlägget med makt.

2010-01-19 @ 18:12:09
URL: http://ensecondhand.blogg.se/
Postat av: bella

isaac då! kom ner till jkpg o prata lite tycker jag! :)

2010-01-20 @ 14:34:34
URL: http://bellanotte.blogg.se/
Postat av: isaac

detta var ju inte ett inlägg sökande efter sympati.....

2010-01-20 @ 17:54:18
Postat av: bella

nänä, men iallafall! det var längesen!

2010-01-20 @ 18:10:09
Postat av: hej

Du känner inte mig, men jag gled in här och läste inlägget. Precis så som jag tror du menar känner jag också ibland. Ofta faktiskt. Som att man liksom inte riktigt lyckas. Vad man säger låter bra i mitt huvud men verkar inte klaffa med de jag är med just då. Oerhört frustrerande. Så tänker man som du säger att man ska ordna upp det, men så blir det bara värre och man undrar efteråt varför man inte bara var tyst.



Bra förklarat du! Känslan är nog universell. Även om den inte verkar komma till riktigt alla..

2010-02-24 @ 23:18:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0